Remo Belli jobbade efter andra världskriget som professionell trummis i Californien och när han inte var ute på gig stod han bakom disken i den berömda slagverksaffären, Drum City, på Santa Monica Boulevard. Hans nära kontakt till dåtidens musikmiljö betydde att han, efter ett par år, måste inse att växten bland små rock’n’roll-orkestrar betydde, att det inte skulle finnas tillräcklig tillgång till kalvskinn, vilket då var det material man använde till trumskinn. Kalvskinn var dessutom besvärliga att använda eftersom kalvskinn var mycket svängande i kvalitet och ofta skulle stämmas när temperatur och luftfuktighet ändrade sig.