Fender Telecaster

Fenders Telecaster är den första kommersiellt framgångsrika elgitarr i världen och den elgitarr som startade allt.

Efter andra världskriget hade Big Bands gått ur modet och avlösts av små band som spelade boogie-woogie, rhythm & blues, western swing och honky-tonk. Många av dessa band använde jazzgitarrer med mikrofoner men de kunde inte spela tillräckligt högt, var instabila, sårbara och mycket dyra. Fender såg därför en marknad för en billigare elgitarr som var stämstabil och som kunde spela högt utan att mikrofonerna löpte amok. Han gick därför igång med att utveckla ett nytt elgitarr-koncept som omfattade en massiv kropp utan hålrum, en separat hals som kunde bultas på den massiva kroppen samt en enda mikrofon. Den förste utgåvan av Telecastern hette inte Telecaster utan kallades istället för Fender Esquire. Fender lanserade Esquire i 1950 och följde få månader efter upp med en modell med två mikrofoner som Fender kallade för Broadcaster. Gretsch klagade dock över namnet eftersom Gretsch också hade en elgitarr ute som de kallade för Broadkaster, med ”K”. Fender omdöpte därför gitarren till Telecaster, vilket är det namn vi känner idag.